OVER AND OUT

Hej då Island.
Hej Norge.

En dag kvar i lilla Husavik.
Det känns konstigt, men mest bra.
Jag saknar mina vänner, skolan, sthlm, familjen och allt jag har där hemma.
Det är ju alltid bra borta, men hemma bäst.

Igårkväll kom vi hem från vår tvådagars vandring på andra sidan, andra sidan betyder just som det låter på andra sidan viken. Vi vandrade uppe i bergen bland molnen. Vi kom fram till det tomma huset presic innan skymmning, huset som "någon" sa att det spökade i. Där skulle vi sova. Och jag måste säga att jag tvivlade inte en sekund på att det spökade där. I skymmningen såg det övergivna trevåningshuset riktigt läskigt ut. Men vad gör man när man har en pojkvän som är rädd för spöken och hans vän lika skraj, jo man får ta på sig rollen och inte vara rädd så jag fick gå först in i huset.
När vi lite senare satt och grillade på stranden så bestämmde vi oss för att sova på stranden. Det kändes skönt att slippa gå tillbaka in i det där huset, men lagom till att vi hade bestämt oss så kom regnet, självklart! Det där regnet som inte har kommit på två månader kom just då! Så det var bara att börja gå tillbaka till huset i mörkret som nu var bäcksvart. Vi lade oss på nedervåningen på golvet. Jag somnade ganska snabbt men vågade inte öppna ögonen när jag vaknade för jag ville inte titta ensam. Nåväl, vi märkte inte av ett endast spöke.
På vandringen hem stukade jag nog min lilltå. Den är öm och svullen. Vägen var ju inte alltid den enklaste. Bergigt om man säger så. Just det inte att glömma, vägen för att komma dit var inte heller den enklaste. Vi tänkte lifta, men det var ingen som vill ta upp tre glada svenskar. Alla vinkade bara till oss när de åkte förbi. Tillslut kom en tant som tyckte synd om oss, hon sa att det var omöjligt att gå dit, men då hade vi redan gått halva vägen.
Igår när vi kom hem somnade jag väldigt skönt i sängen.

På fredag gör vi Reykjavik. Jag vill gå på museum och köpa nya örhängen.
Sen drar vi till Oslo, syster och Esther. Det ska bli fint.

Jag sitter och lyssnar på Markus krunegård, han är ju bra, riktigt bra. Varför har jag inte tänkt på det förrut. Hans texter är ju grymma!!!

Saknar er där hemma. Snart, snart.
/Sofia

Fotografen själv, i vatnajökul.

vi var även inne i vatnajökul.

vi är pyttesmå i jämförelse med ett av Europas största högsta vattenfall. Dettifoss.

vi har badat i en lagun.

Nu är Kattis på besök. Och det är mycket fint med besök. Snart ska vi ut till havs med haukur och det är inte heller långt kvar till hemfärden. Några veckort kvar av island.

"upp upp ner"

"the word safety, they never heard about it"

här om dag fullbordade jag en av de sämsta idér jag någonsin fått. hade det varit en låttext skulle jag döpt den till tjugotvå meter upp i luften.

ali-koustaa

22 juli

Tiden går snabbt. Nu har vi redan varit här i en månad.
Det här är Activ som vi åkte med och Petter i masten.

20 juli

Jag orkar inte gå igenom alla mina tusentals bilder jag har plåtat här. Eller rättare sagt ork har jag, men tiden har jag dock ej tyvärr.
Alla dessa bilder har drabbat min stackars dator, brist på plats orsakar en viss seghet på min arma datta. Och slutet är nu ett faktum.
Att enbart fixa en bild i Photoshop tar på tok för lång tid då allt fastnar och bråkar med mej.
Jag läser en bra bok och igår hamnade vi på en segeltur. Det är några danskar som är på en expedition på en stor båt. De är påväg till Grönland. Petter klättrade upp i masten och jag var ståd nedanför och var skitskraj.
Sedan mådde jag lite illa, men efter ett antal rapar mådde jag prima igen. Efter turen tog vi en öl som sig bör på Gamli Baukur.